Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘middag’

Formel B

Den stora skillnaden mellan stjärnkrogarna i Stockholm och Köpenhamn är att i Köpenhamn har fler restauranger en tydligare linje och filosofi. Stockholm har tyvärr fastnat i det närproducerade hörnet och flertalet restauranger i Stockholm framstår som ganska lika när det snackas matlagning. I Köpenhamn däremot är det lättare att skilja på mat och mat, restaurang och restaurang. Formel B är utsmyckad med en stjärna i Guiden sen 2004 och maten är modern med tydlig fransk prägel.

Till champagnen, Andre Clouet Silver Brut Nature, får vi lite olika tilltugg. Först ut är ett par olika knäckebröd med tryffelmajonäs, karl-johansvampsmajonäs och rostade nötter. Gott, men tyvärr är det ett par bröd för lite sätt till mängden majonäs.

Syrlig gräddfil med picklad jordärskocka, täckt av löjrom toppad med Baerikaviar och laxtartar med forellrom på brödchips.

Lyxigt, generöst och toppen till champagnen.

Vi får en till  lite mer avanserad ammis innan menyn sätter igång. Gul, röd och polkabeta med pocherat vaktelägg. Lite mer sälta och det här hade varit jättebra till champagnen.

Första vinet är en torr men typiskt fruktig Riesling Grand Cru Sommerberg från A. Boxler i Alsace som har en, för ursprunget, förvånande tät mineralkaraktär.

Under en stor glaskupa fylld med rök kommer första tallriken. Dansk hummer med rygost, rågbröd, rädisor, canneloni och krasse.

Cannelonin är gjord av rotselleri, fylld med hummerröra och rullad i aska och tillsammans med picklade rädisor, lättrökta färskosten och en underbar hummerstjärt sätter Formel B standarden väldigt högt så här tidigt i menyn. Vinet är ett skolboksexempel i ämnet mat och dryck i kombination utan att på nåt sätt bli tråkigt.

Samma träffsäkra kombination mellan maten och vinet får vi med 2005 Les Plantiers de Haut-Brion från Pessac-Leognan. Tredjevin till vita Haut-Brion kan man säga. Till det friskt rotfruktsdoftande vinet får vi Hälleflundra med rotfrukter, saltad citron, oliv, olivoljaemuslion och grönsaksbuljong. Det här är sånt som jag går igång på. Grönsaksbuljongen är lika intensiv som elegant och nyansrik, fisken perfekt mi-cui, rotfrukterna lagom underkokta och så finns emulsionen på fransk olivolja som fyller sin funktion som medlare mellan alla höga smaker. Vinet ger maten en extra dimension och det här är snudd på trestjärnigt. Kvällens bästa rätt.

Efter två så övertygande nummer måste det ju komma nånting som inte är lika bra, vi är ju trots allt på en enstjärnig restaurang.

Och visst har vi rätt. Halstrad pilgrimsmussla med potatis i olika texturer, dill och tryffel är visserligen väldigt gott men levererar inte på samma nivå som de två föregående rätterna. 2007 Chassagne-Montrachet från Domain Niellon är givetvis ett mycket bra val med väl avvägd smörfatsfetma, frisk syra och mineralitet. Tight men supergott och lysande till maten.

Så blev det dags för anklever och en dryckeskombination som inte fungerar fullt ut.

Levern är perfekt halstrad med pumpernickel och flankeras av svartpepparmaränger och syltade päron. För vinet, 2007 Saint Joseph från Vincent Paris, är maten lite för söt men på egen hand är både vinet och maten lysande. Kul att få halstrad anklever med lite mer vågade tillbehör, som inte tar bort fokus från levern utan ger maten större känsla av att vara en rätt och inte bara ”fois gras med tillbehör”.

Hjortytterfilé med vild dansk svamp, picklade björnbär, timjan och färska hasselnötter.

Nyklassisism på bästa vis. Modernt tillagat och presenterat men med klassiska smakbryt, surt/sött och salt/sött. Grymt gott och 2001 Chateau Le Gay från Pomerol känns helt rätt till.

Vi börjar bli ganska mätta men kan ändå inte motstå lite ost från vagnen, alla franska förstås och vi dricker Pinot Gris Vendages Tardives från Zind-Humbrecht till.

Generöst utbud av ostar med Skandinaviskt mått mätt. Synd bara att ostservitrisen inte riktigt hade koll på vad ostarna hette eller kom ifrån.

Mättnadskänslan avtar ju inte i samband med ostintag så vi hoppas på en dessert av det lite lättare slaget. Vi hoppades förgäves kan man säga men det gör inte så mycket för det var en jävligt bra dessert, i två serveringar!

På menyn står det Danska äpplen med yoghurt, macaroon, tranbär och the med 2007 Chateau Doisy-Daene från Sauternes till.

De kan det här med fina presentationer i Danmark. Alla sfärer är gjorda av äpple på olika sätt. Äppelsorbet smaksatt med kanel, vit chokladtryffel med äppelfyllning, äppelmos inslutet av yoghurt, mörka äppelmacaroons och naturella äppelkulor. Lika gott att äta som snyggt att titta på.

Andra serveringen är inte på nåt sätt lik den första och snäppet fräschare.

Italiensk maräng med sura äppelpuffar, tranbärsgranité och äppelpärlor. Gott men inte komplett och känns lite enkel jämfört med första serveringen.

Dags för kaffe och ännu en fin konstnärlig prestation från köket.

Formel B bekräftar mina åsikter om Dansk matlagning som håller mycket högre klass än Svensk. Stjärnan är de väl värda och om de jobbar lite mer med servicen och miljön tycker jag de ska ha en stjärna till. Det här var också kvällen då mitt intresse för det difusa (ny-)”Nordiska” köket svalnade rejält. Anklever och hummer är fortfarande lika gott som för tio eller femtio år sen och det går bevisligen att göra spännande saker med dem som huvudråvara.

Av de restauranger jag ätit på som jobbar med en ”Nordisk” profil är det bara Noma i Köpenhamn jag gillar men det som kan tala emot stjärnmiddagar i den Danska huvudstaden är kostnaden. Middag på Formel B kostar lika mycket som på Fat Duck och då drack jag ett glas Andre Clouet på Formel B och -98 Comtes de Champagne på Fat Duck. Skillnaden är, som ni förstår, enorm. En Dansk stjärna eller tre Brittiska?

T

Formel B

Annonser

Read Full Post »

Trio i Malmö

Det som förrut var Trappaner är nu Trio. Två i köket och en i matsalen som har placerat sig i toppen av restaurangsverige på bara nåt år. Vi två delar den sobra matsalen med tre gäster vid ett bord en bit bort. Det blir stundom lite för tyst.

Stor meny i åtta serveringar plus ost och lite tilltugg innan och till kaffet.

Först ut till champagnen är lite friterad svål och torskskinn med fänkålsdipp.

Trio001Svårt att se på bilden men torskskinnen sitter på en ställning gjord av torskskelett och is. Suggestivt! Fänkålen hittar en kompis i champagnen och vi är eniga om att det här är riktigt bra champagnetilltugg.

Ammisen är en nyponkräm med råräkor, bokollon och blomkål.

Trio003Jag är inget stort fan av sådana här råräkor. De har en smak som är lite dyig och bitter. Här dämpas dock de tråkiag smakerna från räkan av en fragant nyponkräm och lite pepprig blomkål. Inte det bästa till champagne kanske men gott och ganska fräscht.

Första vinet i vinpaketet är en ren Clairette från Sylvain Boutée och till det pilgrimsmussla med Ingrid Marie äpple, mjölkkräm och pulver på rapsolja.

Trio005Snygg och modernt, inte bara på tallriken utan även i munnen. Pilgrimsmusslorna är ljumna, mi cuit skulle man kunna säga och tillsammans med mjölkkrämen och pilgrimsmusselrom lockar de fram en oförutsedd fruktighet i vinet som i sin tur har tillräckligt med mineral och syra för att matcha maten. Bra start på menyn.

Nästa rätt bjuder på ännu lite mer personlighet. Rödbetor på olika sätt med fläderbär och ostronemulsion.

Trio009Härlig sötsyrlig kombination med en trevlig ostronsälta på toppen. 2007 Riesling Grand Cru Pfersigberg från Paul Ginglinger i Alsace är klockrent till.

Till torsk med krondill och gurka får vi champagne, Brut Reserve från Bérèche et Fils.

Trio008Det är en ren rätt, driven av mineral från torsken och friska lite söta gröna inslag från gurkan och dillen. Den brödiga champagnen spelar inte riktigt i samma smakspektra och kombinationen känns inte helt hundra. Gott men kanske aningen enkelt ?

Bättre är svamp med tryffel och kastanj.

Trio010Det ligger nån sorts gröt i botten som är toppad med härliga mängder svamp, löksky och gotländsk tryffel. Visst att det fattas nånting för att göra det hela till en rätt men det är gott med svamp och en överraskande stram 2007 La Lune från biogalningen Marc Angeli är riktigt gott till. Kul och lite klurig kombination.

I fyllan och villan glömmer jag att fota ägg med myskmadra, ål och potatis. Minns att cider från Dupont var gott och fräscht till. Fler anteckningar saknas tyvärr.

Ett glas vatten senare har jag visst återfått grepp om tillvaron och lyckats ta en bild på bringa från hängmörad oxe med purjolök och aska.

Trio0122004 Brunello di Montalcino från Giuseppe Maria Sesti är en kompakt men frisk och fragant historia som plockar upp de jordnära smakerna från askan och löken. Bringar är lagom seg eller förvånandsvärt mör för att vara bringa, vi gissar på sous vide + stekpanna + avlägsnande av stekytorna innan servering. Kul sätt att servera oxbringa. Det krusiga på toppen är torkad och/eller friterad bringa.

Vi tackar ja till ostserveringen och får en överlagrad komjölksost från Jämtland.

Trio013Brödet är sensationellt bra men osten är vass och på gränsen till oätbar. Lite honung gör tyvärr inte rätten bättre.

Vid den här punkten i en måltid händer det ganska ofta att maten börjar bli lite tråkigare och så är fallet även på Trio. Ostserveringen är riktigt kass och även om desserterna håller högre klass så är båda ganska ointressanta.

Först ut är årets suraste påhitt.

Trio014Havtorn med brynt smör, riven hasselnöt och harsyra. Fint men inte så värst gott utan mest bara surt och som grand final på denna måltid kommer ännu en sur rätt.

Trio015Hallongranite med rölleka och getostkräm. Aningen bättre än havtornsdesserten men det är fortfarande ganska långt ifrån någon possitiv upphetsning. Minnet av frostskadad yoghurt på Noma flashar förbi. Den här spelar ungefär i samma liga.

Jag har absolut inget emot osöta eller sura desserter men de får gärna vara mer balanserade än så här.

Till kaffet får man på Trio, sockervadd på träd.

Trio016Det började bra med smaker som stegrade fram till ägget och bringan men sen föll det ganska hårt i och med osten och desserterna. Samma sak händer så ofta på svenska restauranger tycker jag. Det är svårt med desserter i Sverige.

Trio är en personlig och egensinnig restaurang som gör en egen grej. Det ska hyllas för på många stjärnkrogar i Sverige hittar man en vag filosofi och allt för mycket som är hämtat från andra. Här är det inte så och jag betalar gärna för en tydlig filosofi och personlig matlagning även jag inte håller med dem på alla punkter.

 

T

 

Trio

Read Full Post »

Den Anden

Den Anden, systerrestaurang till Madklubben och nyöppnade Tony’s, strategiskt placerad mellan Kongens Nytorv och Rådhuspladsen precis off Straedet, har tröttnat på den otympliga lokalen och kommer stänga i början av nästa år. Spelar det någon roll för Köpenhamns restaurangscen? Jag tänkte att en middag kanske kan ge mig svar.

Det är, precis som på de andra ställerna i koncernen, fullbokat och mycket sorligt trots att det bara är tisdag. Från menyn väljer man 3,4 eller 5 rätter för 200,250 samt 300 dkk. Sympatiskt system och för den som vill spendera mer finns tillval som anklever och oxfile.

Vinerna är alla franska och presenteras i tre kategorier: god, lidt bedre och noget af det bedste, samtliga viner är även de modest prissatta.

Jag väljer musslor, anklever och anklår.

Musslorna är kokta i vitvin med chalottenlök.

DenAnden001

Några konstigheter här ? Nej, det är bara att börja skala och suga upp buljongen med brödet. Gott och klassiskt men man kan göra buljongen lite roligare än så här. Fortsätter med terrine på anklever med fikon och vino cotto.

DenAnden002Väl tilltagen bit ankleverterrine som tyvärr är för kall. Fikonen är härligt sötsyrliga och bryter av det feta på ett bra sätt. Gott och enkelt.

Så till årets torraste mat. Confit på anklår med rosésallad och potatisgratäng smaksatt med getost.

DenAnden003Bilden gör faktist maten rättvisa! Anklåret är så överstekt att jag ibland undrar om det är papper eller en bit trä jag tuggar på. Den beska salladen som är dressad i nåt sött höjer den obehagliga känslan som ankan förmedlar och en medioker potatisgratäng med kärv getostsmak gör inte saken lättare. Jag äter inte upp och i väntan på desserten plockar jag torra ankflisor ur munnen.

Jag måste ha sett missnöjd ut för alla desserterna landar på mitt bord samtidigt.

DenAnden004Det är en Tarte Tatin med creme fraiche, crème brulée och vaniljparfait med sultanrussin, pinjenötter och citronsirap. De två första leverera precis det de ska. Inget speciellt men klassiskt gott. Vaniljparfaiten tar dock hem priset som kvällens rätt. Iofs inte i så hård konkurrens men den är riktigt god.

Den Anden är precis som Madklubben inget ställe man bör gå till för maten utan mer för atmosfären. Jag åt ensam i en full matsal och då blir det från min sida mer fokus på maten än vad restaurangen klarar av. Det är dock ingen ursäkt för den undermåliga ankconfiten, som tydligen ska vara en signaturrätt här!

Det är mer bistro än de lux och med en god dessert som avslutning sitter en Cohiba robusto perfekt tillsammans med en promenad hem.

T


Den Anden

Madklubben

Read Full Post »

Älgen tog plats i köket på djuret under två veckor och fick sällskap i matsalen av viner från Cornas. Kombinationen av humant prissatta viner plus ett minimalt påslag ger en mycket trevlig vinlista. Vi väljer 2007 Cornas ”La Geynal” från Vincent Paris och får en smäll av peppar, björnbär, rått kött, chark och en och annan liten blå blomma när vi doftar i glasen. Stort men slankt.

Fortfarande mätt efter lunch på Råkultur, så jag väljer de två förrätterna.

Råbiff på älg med klassiska tillbehör.Djuret301Det här är väl kanske vindödaren nr. 1 men det bryr jag mig inte om. Mycket välgjord råbiff i all enkelhet och det är dags för färs i annan form, vinvänligare denna gång.

Älgkorv med surkål, majonäs, ketchup, senap och bröd. God, kryddig korv som sjunger med vinet. Synd på en så fin presentation att bröden är så fula och inte så goda.Djuret302

Det fanns tydligen lite mer plats i magen så det blir även dessert denna gång. Tyvärr visar det sig vara ett misstag för Djurets crème caramel med hjortronmylta är för att uttrycka sig med härliga engelska ord ”bland”, ”dull” och ”not exciting at all”.

Djuret303Jag har bara suttit i baren och ätit på Djuret men jag tror att det är det bästa sättet att uppleva stället. Djuret bör ses mer som en bakficka eller bar än som en restaurang för att kunna uppskattas på rätt sätt tror jag. Nästa gång ska jag prova att sitta vid ett bord och se hur det känns. Jag tycker också att Djuret lider lite av fett och salthybris och efterlyser lite mer rustikelegans bland smakerna.

Det är en vecka kvar på Kalv och Toskanatemat och det har brutit ut en liten fight mellan Djuret och DN på stan som publiceras i sin yttersta korthet både på menyn och på hemsidan. Kul läsning.

T

Djuret

Read Full Post »

Djuret

Ingen har väl kunnat missa att Leijontornets nya bakficka Djuret har öppnat i Leijonbarens gamla lokaler. Temat är, som namnet antyder, ett djur plus vin på ett givet tema. Just nu är det gris som är djuret och Spanien som är vinet. Lokalen är nästan inredd i sann sinnesjuk anda och vi myser i baren under slakterilampornas sken. Temavinlistan bjuder på toppen av de moderna spanska vinerna med mycket lågt kronpåslag, 150 kr + moms/flaska. Att dricka Roda Cirsion 2005 för under 2000 kr på restaurang känns lika galet som inredningen.

Men vi skippar spanien den här kvällen och hittar 2003 St:Joseph Les Granits från M. Chapotier. Tätt vin som levererar förväntad struktur, lever ordentligt i glaset under två timmar och håller oss nyfikna. Först ut en liten skål med fläskconsommé som smakar…gris, lite dinkelbröd till i brytbrödstappning.

Innan förrätten anländer lyckas jag ramla ner från barstolen en gång och då känns det skönt att ha en skål med consommé att gömma sig bakom.

Djurets ugnsbakade leverpastej på rågbröd med bacon och syltade grönsaker.

DSC00395

Generös burk med leverpastej under gele som var lite för kall men riktigt god och perfekt rosa. Goda men aningen okrispiga pickles och knaprigt bacon. Bara att bygga sig en macka och hugga in. Pickles plus vin är dock ingen lyckad kombo. En halvmörk ale hade varit godare.

More is more så det blir en förrätt till.

Varmrökt krispig unggrissida med kantarellkräm och steksvamp.

DSC00396Perfekt sida med färdigtranchad svål som gör den lättare att skära i. Krämen är lite söt och har en mild kantarellsmak. Steksvampen är trattkantarell (tror jag) och svart trumpetsvamp blandat med nåt som liknar minicapris och bidrar med lite nödvändig syra. Det här är ganska mastigt men givetvis jävligt gott.

Det finns fyra varmrätter att välja på, stek, rygg, korv eller blodudding. Alla tillagade på olika sätt och med olika garnityr, såklart.

Valet faller på helstekt unggrisrygg med bräserad spetskål och tryffelpotatis.

DSC00397Denn rejält tilltagna och perfekt tillagade kappan som omsluter det ljusrosa grisköttet imponerar i sitt mångfald av strukturer. Perfekt matlagning. Sånt som får en att glömma att spetskålen kunde varit lite krispigare, såsen lite syrligare och allt kanske lite mindre salt. Men nu är jag petig för visst är det riktigt gott och även om vi har ett fantastiskt vin i glasen så är det skönt med ett glas vatten emellanåt.

Ni förstår att Djuret är en restaurang med tydligt och principfast koncept. Vegetarianer göra sig icke besvär och skönt är väl det. Äntligen ett ställe för riktiga karnivorer! Djurbyte sker nån gång i månaden och då byts också vinet. Längtar redan efter alla tänkbara framtida kombinationer: vildsvin och Barolo, steak och Kalifornien, anka och Bourgogne osv. Djuret är en restaurang jag kommer äta på ofta och det hoppas jag att ni också gör.

T

Djuret

Read Full Post »

Kock och Vin

Besvikna efter besöket på hyllade Swedish Taste (rapport på väg) ser vi ännu mer fram emot kvällens besök på Kock och Vin. Givetvis även den hyllad och är utsmyckad med en stjärna i den röda guiden.

Sober och lugn stämning i matsalen som blir till ett trevligt sorl efter ett par timmar. Servisen levererar troget ett par Göteborgsskämt några bord bort. Avslappnat och självsäkert.

Vi ber sommelieren Alexander välja mat och dryck åt oss.

Först ut, till varsit glas krispig och god Palmer 2002, får vi glaserade lättrökta jordärtskockor med vaniljpulver på en sten och på en annan löjrom i färskost  med potatischips, matjesill och gräslök. Gott, salt och aptitretande.

I Stockholm serveras det inte så mycket Sancerre i vinpaketen längre. Annat var det för sådär fem sju år sen. Men i Göteborg lever kärleken till Sauvignon Blanc kvar och glada för det är vi för 2007 Domaine Vacheron är mjukt, fylligt med mycket mineral och återhållen aromatik. Passade utmärkt till råräkor och pilgrimsmussla marinerade med citron och amarantfrön samt frusen gräddfil och ångad isbergsallad.

DSC00370En mild inledning på menyn med många bra texturer. Krispig sallad som förädlats med ånga, mjuka räkor, tuggiga amarantfrön och frisk syra från gräddfilen. Inte spektakulärt eller provocerande utan bara fräscht och gott.

Efter det får vi bondbönor och gröna ärtor med inlagda krusbär samt kaninköttbullar.

DSC00371

Känns det givet med sent skördad modern Savenniers till ? Kanske inte innan man dricker 2004 Le Bel Ouvrage från Damien Laureau. Den lite söta mogna frukten möter upp kaninens sötma och ärtorna möter upp en smygande behaglig örtighet som finns i vinet. Strålande kombination men maten känns lite slätstruken utan något spännande bryt.

Bourgognekupor dukas fram och i dem hamnar 1998 Savigny-les-Beune från ingen mindre än Leroy. Ingen stort vin men utmärkt moget och avrundat med en syra och frukt som fortfarande känns pigg med lite mogna inslag av svamp och aningens tobak. Det blir halstrad gös med nävgröt, fläsk,
stekta kantareller och svampbuljong till.

DSC00372Ja det ser lite konstigt ut på bilden men det var ganska mörkt i den delen av lokalen där vi satt. Ja gös med svamp är väl lite av en klassiker. Här givetvis lite pimpad men det känns lite för helylle för att brista ut i eufori, även om det verkligen inte finns nåt annat att klaga på. Utförandet och smakerna är toppen med undantag för gösen som var lite överstekt och vinet passade väldigt bra till.

Det var länge sen jag var ute och åt och fick en gommrensare, intermezzo, refresher eller vad du vill kalla det. Här får man variation på morötter från Ugglarp med en morotsmartini på gin från Hven, skakad vid bordet, att dricka till.

DSC00374

DSC00373Dill och gin visar sig vara en fantastisk kombination och vi har fått gommen förberedd för kvällens sämsta rätt med kvällens bästa vin till.

Oxkind brässerad med tomat och libbsticka samt knipplök.

DSC00375Det här är alldeles för rustikt och enkelt för att platsa på en stjärnkrog. Känns som en god lunchrätt på ambitiös bistro. 2004 La Conseillante från Pomerol får oss däremot på mycket bättre humör. Ung och stram men len och givmild på samma gång. Underbart med Bordeaux!

Moscato d’Asti är en fantastisk liten appelation i Piemonte som begränsar vinets alkoholhalt till måttliga 5,5%. Gör man som Cascina Fonda och skördar lite senare får man en alkoholhalt på 6,5% och hamnar utanför appelationens regler. Men vad gör det när resultatet blir 2006 Vendemmia Tardiva, en fetare variant av Moscato d’Asti, som smakar passar perfekt till första desserten. En kräm på färskost av getmjölk med fryst citronverbena och kyld fläderjos.

DSC00376Inget spektakulärt men uppfriskande och gott.

Bättre är fruset hallonskal, lakrits och glass smaksatt med älgört.

DSC00377Det ser modernt ut och bjuder på större och bättre smakkontraster än någon av de andra rätterna. Friskt hallon mot salt lakrits och milt örtig glass. Smakerna känns igen från kryponiter, röd/svart smiley och andra godisar på samma tema. Lite klurigt med vin till kanske. 2002 Grande Maison Cuvée du Chateau från Monbazillac fungerar utmärkt.

-Ni är väl inte mätta? Frågar Alexander med en förhoppningsfull ton. Vi är inte mätta än och får varsit glas 1988 Guimarens Port från Fonseca. Nej, inte den här trötta historien, tänkte jag tyst för mig själv, men den här gången var vinet på ett mycket piggare humör än senast och visst känns det som att Mandelglass med bakade plommon, kakaomarsipan och lättvispad grädde är som gjort för god vintage port!

DSC00378Det är sällan desserterna som är det bästa i en avsmakningsmeny men på Kock och Vin är det först på slutet som det verkligen händer grejer. Både hallon/lakritsdesserten och den här tar nog plats bland årets fem bästa.

Sammanfattningsvis kan man säga att ingenting riktigt känns vågat, eget eller särskilt spännande men allt är gott och mycket bra genomfört. Det är nog mat som alla förstår sig på och alla kommer tycka om.  Ett mysigt restaurangbesök med årets bästa vinpaket. Kanske det bästa dryckespaket jag fått i Sverige. Så när man vill äta bra i Göteborg så gör man bäst i att bege sig till Kock och Vin.

T

Kock och Vin

Read Full Post »

Förortsfint.

Det är mitt i industrisemestern restaurangerna håller sommarstängt. Alla utom Mistral som nyligen öppnat i Gamla Barnvagnsfabrikens lokaler i Enskede. Givetvis har det blivit dags för ett besök. Matsalen är ljus, fräsch och denna kväll är vi totalt 14 gäster som tänkte äta middag. Då är det nästan fullt.

Valet står mellan 6, 8 och 10 serveringar, sen ”väljer köket vilka det blir”. Vi tar 10 plus dryckespaket. Det är ju sommar och menyn är hårt säsongsbetonad. Mycket grönsaker med andra ord, från små gårdar som restaurangen har ett nära samarbete med.

Först ut är trädgårdens zucchini med vanilj, citron och salviastekt bröd samt skaldjurssky och Champagne ”Vin Secret” från Francois Bedel till.

DSC00338

Det är milda smaker med fokus givetvis på zucchinin som är i det närmaste rå. Brödet och blommigheten i champagnen är klockrent till. Det är en ganska avanserad rätt fast enkel och väldigt god.

Vi behåller champagnen till nästa rätt som är torkad potatis med lavandel och brynt smör, krämigt lantägg och löjrom i yoghurt.

DSC00339Ägget är nån variant på den moderna klassikern 63° men har förädlats på något sätt och har en fantastisk krämig koncistens. Här är det lite saltare och syrligare men fortfarande ganska milt. Potatisen är vänd i brynt smör och smakar lätt av lavendel men det är smöret som gifter sig bäst med champagnen. Gott.

I nästa glas får vi 2008 Anjou Rosé d’un Jour från La Ferme de la Sansonniere. Biodynamiskt från Mark Angeli. Lite sött och lätt mousserande. Till det serveras trädgårdens tomater med kakao, hibiskus och rödbetspuré samt blad av oxalis.

DSC00341Ja det är rått och fräscht, tomaterna är goda och oxalisen syrligt uppfriskande men den här rätten hade behövt en liten nypa med saltet. Jag är inte den som saltar mycket på mat, i princip aldrig faktist, men här hade det hjälpt. På tomaterna ligger rabarber rullad i pulver på torkad Göslever men sältan därifrån räcker inte riktigt till. Lite synd på så goda tomater. Även mötet med det lite söta rosévinet hade mått bra av lite salt på tallriken.

Lite bröd från Rosendal skivas upp i matsalen och serveras med gårdstjärnat smör och kycklingfett med grovsalt på.

Rosén behåller vi och får varsin tallrik med Fredrik Anderssons hyllning till Michel Bras. Det är råa, lättkokta, marinerade och rostade sommargrönsaker med vilda blad och blommor samt mjölkskinn och riven paranöt.

DSC00343

Det är grönsakskomplexitet på hög nivå, ömsom bittert, ibland lite paprikasött med nöten och mjölkskinnet som härliga kontraster. Kvällens bästa rätt.

Så blev det dags för lite animaliska inslag och som trenden kräver är det kött och havsdjur på samma tallrik. Surf n’ Turf, nu på alla stans krogar !

Råa havskräftor med ärtor och trädgårdens örter under smältande lardo.

DSC00344Mintigt, örtigt, lite pepprigt men milt. Havskräftorna hade gärna fått vara lite saltare och visst saknar jag stekytan lite grand även om jag är glad att bli bjuden på nåt annat. I glasen till det här blir det modern vit Bourgogne från Bret Brothers och deras 2007 Mâcon-Uchizy Climat ”La Martine”. Stramt men rund och skön munkänsla full av mineral. Toppen till maten.

2002 var inget vidare år för Rhônedalen och Chateau des Tours Vacqueyras fick det året nöja sig med klassificeringen Côtes du Rhône. Men vad gör det när vinet ändå levererar en mogen upplevelse insvept i Grenachefrukt och lakrits ?

Till späd sommarlök från trädgården med stevia, groddade mandlar och oliver samt 25 årig balsamico tradizionale är vinet perfekt.

DSC00345Lök är som bekant lite sött och även lakrits och balsamico kan vara det. Här bildar de tre med oliverna en underbar salt-söt-syrlig kombination som är väldigt lätt att tycka om men perfekt balanserat. Kombinationen med vinet är nog kvällens bästa och bjuder både på smakspeglingar och kontraster. Till nästa rätt är det visserligen fortfarande gott men inte på samma höga nivå.

Lamm med sommarrovor i älgört och kaffe, rölleka och anisört samt mandelmjölk att dricka.

DSC00346Tydligen har en av kockarna hittat kantareller nyligen så det här kallar Björn för en specialrätt. Kantarellerna känns på gräsnen till råa och smakar lite för lite men annars är det här en mycket trevlig rätt som dock inte blir våran favorit eller får oss att sucka av vällust.

Vad dricker man till ost ? Alsace förstås! Även på Mistral. 2001 Domaine Pierre Frick Tokay-Pinot Gris Vendanges Tardives kommer till mognadslagrade franska och svenska ostar.

DSC00347Perfekt tempererade är de och som förutspått är de franska rätt så mycket bättre än den svenska.

Dags för fördessert.

Försiktigt sötad gurka kring mandlar och mynta med yoghurt och olivoljesorbet samt kakaobröd.

DSC00348Fördessert kallar de nog den här för de tycker att den är lite enkel. Jävligt fräsch och god tycker vi. Inte lika knepig och komplex som nästa dessert men minst lika god. Glassen är årets bästa.

Skillnaden mellan fördessert och dessert är att vi får vin till desserten, 2004 Domaine André & Mireille Tissot Vin de Paille från Jura. Till det, trädgårdens zucchini med naturligt söt tomat, rabarber och rå citronglass.

DSC00349Som sagt, knepigare och inte helt lätt att förstå. Desserten kräver en hel del koncentration av gästen för att uppskattas tror jag. Tillsammans med vinet bildar desserten en fräsch avslutning som ramar in Mistrals filosofi.

Jag tycker det var ett mycket bra besök på Mistral och känner mig nöjd med helheten. Lite tråkigt att det tog ganska lång tid mellan rätterna, att samma råvaror och smaker dyker upp på flera ställen samt att det ibland blir lite väl milda smaker i vissa rätter. Men, det är egensinnigt, speciellt och inspirerande. Åk dit och ät !

T

Mistral

Read Full Post »

Older Posts »