Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘england’

Books for Cooks

I Notting Hill, precis off Portabello Road, ligger den lilla bokaffären Books for Cooks som längst in har ett litet kök med plats för tio ätande gäster. Det är ny lunchmeny varje dag, oftast en soppa först och alltid tre, fyra olika tårtor typ att välja mellan till kaffet. Idag är det potatissoppa med blodpudding och dill. Rustikt och jättegott.
dsc00105

Dagens varmrätt är kyckling, fylld med blåmögelost, fikon, valnötter, bacon och potatismos.dsc00106Gott men lite i sötaste laget kanske.

Kommer man som vi, runt 14, finns risken att maten börjar ta slut och när vi äter kycklingen ser vi hur bordet med fyra kostymer tar de sista bitarna cake. Illa. Men hon lyckas hitta två udda bitar som vi får med lite extra chokladsås på till kaffet.

dsc00107En chokladkaka och en banankaka med nötter.

Bokhandelns gedigna utbud av matböcker och det mycket sympatiska lunchkonceptet gör det här till ett måste vid varje Londonbesök. Maten med kaffe och kaka går på ca £10. Det är mycket billigt med Londonmått mätt. Och vill du bara ha en matbok med dig hem så är det här platsen för dig. Det finns mycket av allt läsvärt i matväg men undvik lördagar då den stora marknaden på Portabello Road gör att det blir trångt även här.

T

Books for Cooks

Annonser

Read Full Post »

Utflykt till Bray

En tur med tunnelbanan, en pendeltågsresa och en taxi bort ligger Bray. Två av Englands trestjärniga restaranger ligger i den här pyttelilla byn på den engelska landsbygden. Dags för lunch för lunch på The Fat Duck.

dsc00098Det är en liten matsal med öppna bjälkar och lågt i tak. Från mitt bord har jag utsikt över hela matsalen. £22 för ett glas Taittinger Comtes de Champagne känns som en bra start tillsammans med lektyren som finns på bordet. ”Nostalgia foods”, en lite text om vilka smaker man minns från sin barndom.

Sen dyker servitris upp med lite utrustning och fixar med en zifon och lite flytande kväve en puff av äggvita smaksatt med grönt the, lime och vodka. Uppfriskande.

Första vinet är en oljig historia. Gjort på Ribolla Gialla, Friulano, Sauvignon Blanc och Chardonnay från Colli i nordöstra Italien.

dsc000791Två stycken små fyrkanter gele dyker upp, en smakar apelsin och en smakar rödbeta berättar servitören och tycker att jag ska bärja med den som smakar apelsin. Hugger givetvis in på den gula och det är den som smakar rödbeta. Apelsinsmaken dyker upp i den röda gelen. Fyndigt.

In med ett Belonostron täckt med en pepparrotskräm, toppad med passionsfruksgele och lite lavendel.dsc00080

Det är lika mycket salt ostron, sötsyrlig passionsfrukt och mjuk pepparrot. Lavendeln dyker upp lite i bakgrunden ibland. Balanserat, komplext och fräscht.

Dags för nästa.

dsc00081På en perfekt liten gurkbrunoise ligger ett ägg med senapsglass och från en liten kanna skänker servitrisen en kall, lila rödkålssoppa. Jag fnissar lite åt hur gott det är med glass på senap och avslutar rätten i ett par tuggor.

Nästa rätt svarar på frågan: hur gott är mossa ?

dsc00082På mitt bord ställs en öppen trälåda fylld med mossa och på den en liten plastask med ett transparent, ljusgrönt litet ark i. Kompletterar detta gör en skål med tre lager smaker: pure på gröna ärtor i botten, täckt av vaktelgele med ett tunt lager havskräftsgrädde. Givetvis toppat med anklevermousse och ankleverchips.

Jag blir instruerad att ta arket ur den lilla asken och lägga det på tungan. Det smakar…mossa kanske ? Ja. Servitören häller flytande kväve på mossan och den tunga kväveröken flyter ut och täcker hela bordet. En sked genom lagrena i skålen och en tugga på tryffelmackan tar mig ner i de dova smakernas rike. Jag sitter helt förtrollad och njuter. Kul men djupt på samma gång och jag är riktigt imponerad av vinet som har lyckats hålla ihop genom de här fyra mycket olika rätterna.

Nytt vin till nästa rätt. Vit Chateauneuf-du-Pape från 2007 till en av de klassikerna på Fat Duck, snigelgröt.

dsc00083Sniglarnas klassiska tillbehör vitlök och persilja i gröt med mandel, toppat av smörstekta sniglar, strimlad spansk lufttorkad skinka och rå supertunnt hyvlad fänkål. Jag förstår varför det här är en klassiker. Det låter kanske lite äckligt men är vansinnigt gott, förvånansvärt fräscht och lätt att älska. Rena okomplicerade smaker och perfekt stekta sniglar!

Fois gras igen, ”Benzaldehyde”.

dsc00084

Halstrad anklever med mandelpure, körsbärsreduktion, Amarettogele och körsbär. Juvlig anklever med intensiva garnityr. Mandelpuren är helt slät och har en hög ren mandelsmak som lättar den intensiva körsbärsreduktionen. Det är inte så mycket konstigheter med den här rätten, bara mycket gott.

Halvsöt Pinot Gris från Alsace gör det hela ännu bättre.

Och då är det dags att lyssna på havet.dsc00085

”Sound of the Sea”

Det är en Ipod i snäckan och när jag tar på mig lurarna så hörs det vågskvalp och fiskmåsar. Tanken är att jag ska lyssna mig igenom den här rätten som har rätt stark betoning på havet. Ett glas Sake får jag också som extra hjälpmedel. Så fram med själva maten.dsc00086

På den upphöjda glasskivan ligger det hemmagjord sand, två sorters alger, hjärtmusslor, knivmusslor, kammusslor, abalone och ett skaldjursskum. Det är kanske den bästa rätten jag någonsin har ätit. Höga, salta, rena smaker. Skummet är gjort på kokade ostron och musselskal och sanden gjord på tapiocamjöl och rostade små ålar. Saken tar maten vidare till en ännu högre nivå. Jag sitter helt mållös när det är uppätet. Magiskt.

”Salmon poached in liquorice gel”.

dsc00087Skotsk lax insluten i en lakritsgele med vaniljmajonäs, grapefrukt, kronärtsskocka och olivolja. Imponerande teknik på den här tallriken och vaniljmajonäsen är värd en helt egen artikel. Det känns onekligen konstigt att äta lax med vaniljsås och dricka moget rött vin från Dourodalen till. Men det känns helt självklart när man gör det. Alla feta och mäktiga smaker balanseras av blodgrapecellerna som ligger utspridda på tallriken och trots det söta så känns rätten balanserad.

Kvällens första och enda köttbit, ”Ballotine of Anjou pigeon”.

dsc00089Perfekt stekt duvbröst med chips på duva, picklad stekt lök, lökskum, blodpuddingkräm och duvsky. Det här är gråtgott. Blodpuddingkrämen har ett tunt skinn och smakar som den bästa blodpuddingen jag kan tänka mig och alla andra småsöta komponenter kompletterar varandra, duvan och det salta duvchipset perfekt. Jag kan, fast jag försöker, inte hitta ett enda fel. Inte blir det sämre med Tokara Bordeauxblend från Sydafrika till.

Nu följer en trio intermezzon.dsc000901

Först ut är en kopp ”the” som man dricker i ett svep och då är drycken varm på vänster sid och kall på höger. Lite söt är den och smakar aprikos

dsc00092

Sen får jag en folder med en text om dsc00093Mrs Agnes B. Marshall (1855 – 1905) som anses ligga bakom receptet till den moderna glassen. Glassen som kommer i den pyttelila struten är gjord exakt efter hennes orginalrecept. Gräddglas med lite strössel och en sockrad strut

I en papperscylinder med Fat Duck logga står en torkad vaniljstång och efter lite pappersriv upptäcker jag ett pulver i botten. Slicka på vaniljstången och doppa i det syrliga pulvret och slicka igen. Refreshing.

Jag blir tillfrågad om jag vill ha en omgång ost från vagnen men jag känner att det inte riktigt finns utrymme i magen för det idag.

Då landar istället första dessertvinet. En Torcolato från Veneto i nordöstra italen. Det ska jag dricka till ”Mango and Douglas fir puree” med svartvinbärssorbet, mango och lycheebavarois.

dsc00094

Syrlig sorbet, god mangopudding med pinjenötter i och den gula puren är gjord på Douglas tall. Mycket gott givetvis men desserten bleknar i jämförelse med nästa, nämligen frukost.

”It’s time for breakfast” dsc00095säger servitrisen och ger mig en djup tallrik med ett paket flingor i.

I paketet ligger det flingor av palsternacka och vid sidan av tallriken har jag fått en liten karaff med palsternacksmjölk. Bara att hälla flingorna i tallriken, hälla mjölken på och äta. Det smakar precis som det låter. Mjölk och palsternacka.

Sen dyker det upp en vagn vid sidan av mitt bord med nåt som liknar ett Trangiakök med en äggkartong brevid. På vart och en av de sex bruna äggen är det stämplat ”Fat Duck”.

Jag får ett glas Jurancon och väntar på mitt ägg och bacon.

dsc00096

I skålen får jag en thegele och på tallriken ligger det en fattig riddare med lite tomatconfit och en skiva ”bacon” på. Efter att servitrisen har visat upp ett av äggen knäcker hon det ner i skålen, häller på flytande kväve och rör till en glass som hon skopar upp och lägger på toppen av min fattiga riddare. Det har blivit en ägg och baconglass av det ägget hon knäckte. Gräddig, salt, rökig och äggstinn glass med ett kolachips som ser ut som bacon är fruktansvärt gott och den här desserten är redan legendarisk. Jag suckar av njutning och av insikten att det här är menyns sista rätt. Nu väntar en kopp the och lite petit fours.

dsc00097Från en gedigen thelista väljer jag ett Pu’er från 1990 och till det får jag en apelsin och ingefäraklubba, en chokladpralin med mandarin, en chokladtartlet som smakar viol och en kola som smakar äppelpaj inslagen i en ätbar plast. Som avskedspresent bjuder sommeliern mig på ett glas Sassicaia 2005 och en titt in i det minimala köket. The Fat Duck anses vara den bästa eller näst bästa restaurangen i världen och det känns befogat. Helt klart det bästa jag har ätit i alla fall och när jag väntar på min taxi utanför kommer jag på mig själv med att stå och fnissa. Maten är så intelligent och inovativ men utan att tappa känslan för balans och smak så spara ihop £280 och åk dit för en upplevelse du aldrig kommer glömma.

T

The Fat Duck

The World’s 50 best restaurants

Read Full Post »

Gordon Ramsay

Så var det dags för mig att äta fyra rätter i den lilla matsalen på Royal Hospital Road i Chelsea, Londons enda restaurang med tre stjärnor i Guide Michelin. Det är ljust och rätt trångt mellan borden. Hovmästaren har en perfekt fransk matsalsbrytning på sin engelska. Tre champagner erbjuds på glas och det är en annorlunda ritual som utspelas när ett glas hälls upp, lite likt sättet en Venenciador häller sherry på.

Ammis: Tartar på pilgrimmsmussla med Ocietracaviar och broccolisoppa. Jättegott och givetvis mycket bra till champagne.

Jag beställer en halvflaska 2006 Ballot-Millot & Fils Meursault Charmes 1:er Cru men ber servitören byta ut mitt slarvigt putsade glas. Efter en kort diskussion med sommeliern om hur bra 2006 är för vita viner i Frankrike kommer brödpojken. Fem sorters bröd men inget är i kuvertstorlek utan alla är skivade i förväg. Jag väljer en skiva timjanbröd och en från surdegslimpan.

Vinet landar i karaffen och det är precis som jag vill ha det. Rik oljig frukt med ek och mineral som styrs upp av en frisk syra.

Första rätten är ”Quail and wild mushroom pithivier with confit leg and celeriac remoulade”

dsc00069Pithiviern är fylld med svamp, vaktel, nötter och spenat och är rasande god. Låret smälter i munnen och rotsellerisalladen den ligger på är krämig av majonäs men med fin vinägersyra och subtil senapssmak. Vinet och maten dansar givetvis ringdans i munnen på mig.

Varmrätt, ”Fillet of Royal daurade with artichokes barigoule, navet, carrots, radish, baby gem lettuce and chervil butter sauce”.

dsc00070

Det ser inte så kul ut men det är imponerande. Fisken är ångad till perfektion och smörsåsen bidrar med det nödvädiga fettet ! Grönsakerna är inte riktigt så al dente jag önskar men det är ju trots allt fransk mat i London så det känns ok. Syran från grönsakerna balanserar och blir bra polare med bourgognen.

Vem kan motså ”Selection of cheese from the trolley”? Inte jag i alla fall.

dsc00072

Fram rullas ostvagnen och jag väljer de som jag tror kommer vara bra med vinet. Beställer även ett glas Ayala till för skojs skull. Medurs från toppen: Beaufort, Reblochon, Livarot, Pouligny Saint Pierre, Valancay och Chaource.

Muskatdruvor som enda tillbehör. Skönt att slippa marmelad och kex och sånt strunt.

Dags för dessert.

”Chocolate and lavender tart with toasted milk mousse and milk ice cream.”

dsc00073

Jag låter sommeliern välja vin till och han ger mig ett glas Banyuls från mitten på 90-talet. Tarten är rinnig med subtil lavendersmak men har ett lite för hårt skal. Mjölkkrämen har en brynt lite nötig smak men det är mjölkglassen som stjäl min uppmärksamhet, krämig och fast på samma gång utan att vara seg med en ypperligt ren och djup mjölksmak. Lunchens bästa rätt.

Sen till kaffet. Filter please !

dsc00075

Ett träd med chokladbollar klädda i ett silverpulver till vänster och en skål med hallonglasskulor omslutna av vit choklad på en bädd av flytande kväve.

Sammanfattningsvis: Årets trevligaste hovmästare och utmärkt matsalspersonal som dock har lite väl långt till humorn. Och samma kan sägas om maten, perfekt men utan glimten i ögat. Jag lämnar restaurangen, efter en liten titt i köket, mätt och belåten men långt ifrån överaskad. Värt sina pengar och stjärnor.

T

Gordon Ramsay

Read Full Post »

Tack sa jag, tog en promenad och hamnade i hjärtat av det brittiska köket: Roast dinner.

Alltså smaklös rostbiff med överkokta grönsaker, gravy och potatiskroketter. Till det blev jag serverad en Plum Ale. Söt ale med tydlig plommonsmak. Härligt med engelsk mat. Speciellt när man vet att nästa lunch på den här adressen.

Vilken restaurang ligger på den här gatan ?

T

Read Full Post »