För att uppmärksamma de 12 månaderna som gått dinerar vi i Leijontornets matsal. Gustav Otterberg har redan fått en stjärna i Guide Michelin och jag skulle bli mer än förvånad om det inte blir en topp-10-plats i nästa utgåva av White Guide för det här är den bästa restaurangupplevelsen i Sverige på länge. Spöar det tråkiga besöket på Lux (årets bästa enligt White), med mer än längden av en häst. Här kommer en sammanfattning av kvällen.
Till Champagnen kommer en uppsättning tilltugg: Klubba på Gös med havskräftsströssel, torkat strimlat grisöra, friterad grissida, torkat Rödingskinn och souvasrökt renbog. Två mayos att doppa i dill och Karl-Johan.
Ammissen är danska smörebröd med svensk öl, Gasjannes Golden Ale och norsk snaps, Linje Akvavit.
Till fantastisk Chablis 1:er cru kommer kvällens första rätt, Ljummat ostron från Grebbestad med skrapad oxfilé, rökt löjrom och potatiskräm.
Temat kött och seafood fortsätter i nästa rätt som är halstrad havskräfta från Lysekil med bakad griskind i fleskconsommé med blomkålskräm och rostad blomkål. Till det en Côtes-du-Rhône blanc.
Vidare till kvällens enda frågetecken. En burk med potatiskräm, skaldjursskum och brödsmulor som är stekta och uppblandade med diverse. Inte en så kul rätt. Kul vin till däremot, Rafael Palacios Godello från Valdeorras.
Kött utan fisk: Vildandbröst från Ekenbergs gods med ankleverterrine, nyponkräm, lök, enbär, löktrav och smörpulver. Kvällens bästa rätt med två viner till, -06 Vosne-Romanée från J. Grivot och -99 Côte-Rôtie från Clusel- Roch. Jag tycker bäst om rhônevinet och H bäst om bourgognen.
4-årig prästost från Sivan med tryffelhonung.
Och efter det dyker det upp en sorbet på rödbeta från Norrtälje med skum på spansk körvel, stensöta och rostade solrosfrön. Gott men sorbet är väl sådär lagom kul ?
Dags för dessert med ett glas Monbazillac till. Variation på hjortron från Vallnäs, hjortronpudding täckt med hjortrongelè, glass på örter och skott, vetebulle fylld med hjortronkräm och varma hjortron.
Efter en hel del njutande suckar, påfyllda vinglas och lite diskussion om vad vi har ätit som varit bra eller mindre bra kommer kaffet med tillhörande kakfat. Kanelbulle, hallongrotta och rulltårta.
Vi trodde kvällen var slut och kände oss mer än lyckliga då en tur ner i den fantastiska vinkällaren avslöjar varsin Champagnecocktail som grädde på moset. Dreglandes över alla svårköpta, dyra och hårt allokerade flaskorna sveps vi in i Champagnens angosturasmakande dimma och minns inte riktigt hur vi kom hem. Men vi somnar gott.
Tack Leijontornet.
T
